onsdag 18 oktober 2017

När jag hamnade i debatt med 1800-talet och förlorade


Rubriken på denna blogg verkar tagen ur radioprogrammet "På minuten". En lätt absurd rubrik. Men resten är inte av betydande grad, mer logisk.

Med anledning av ett beslut i kommunen som jag varit med att fatta så skrev jag en insändare där jag förklarade att, om jag haft mer information än jag hade vid tillfället, så skulle jag agerat annorlunda på mötet. Men frågan i sig, dvs Svalövsambassadör, är av så liten dignitet i förhållande till frågor om en bättre skola, bättre äldreomsorg och bättre vård, att jag inte tycker att det finns skäl att riva upp beslutet.
Men hade jag haft information om vilken värdegrund som personen hade som skulle utses, så hade jag lyft frågan på mötet, redogjort för, på vilka punkter jag anser att personen var olämplig samt föreslagit någon annan.
När jag väl blev informerad så skrev jag en insändare till tidningen för att klargöra min inställning. Det skulle jag aldrig gjort.

Först ifrågasattes varför jag gått till tidningen. Men sanningen är att jag aldrig gjorde det. Jag skickade in en insändare som tidningen sedan valde att göra en artikel av. Detta förklarade jag redan i min förra blogg på:

http://tobbeiteckomatorp.blogspot.se/2017/09/kardinalen-som-svalovsambassador-skapar.html


Men sedan började det mest överraskande. Den i ärendet aktuelle katolske kardinalen fick oväntat stöd från frikyrkovärlden. I Tidningen Dagen skrevs en svavelosande debattartikel som mig och mitt tilltag att redovisa skillnaden mellan min värdegrund och Kardinalens. Redan i rubriken gjorde den skrivande prästen allt han kan för att förminska mig som person. I debattartikeln läggs betydligt mer kraft på att kalla mig ängslig, politiskt korrekt, att jag tillhör en elit, att jag gör plumpa utspel och att min ideologi, Liberalismen skulle vara dömd till undergång. Debattartikeln kan du läsa här:

http://www.dagen.se/debatt/prast-angsligt-kommunalrad-i-svalov-angrar-att-de-gjorde-arborelius-till-ambassador-1.1035700

Jag bemötte denna debattartikel genom att försöka förklara mig. För min del tycker jag att en modern debatt i detta stycka skall handla om konkreta frågor och inte påhopp på personer. Jag tydliggör att det är helt i sin ordning att tycka och tro vad man önskar. Så fungerar Liberalismen. Man har dessa rättigheter. Så skall det också vara i värdegrundsfrågor. Mitt svar kan du läsa här.

http://www.dagen.se/debatt/svalovs-kommunalrad-jag-ar-kritisk-till-arborelius-inte-alla-kristna-1.1036355

Min tanke var att det skulle gjuta olja på vågorna med en förklaring samt ett klargörande att man får tycka vad man vill. Jag har inga synpunkter på det. Men..... då kom nästa, ännu mer svavelosande skrift. En ledarskribent i tidningen Världen Idag, vid namn Per Ewert, som för övrigt misslyckades att ta sig till EU-parlamentet 2014, då han kandiderade för Kristdemokraterna, inleder sin svada med att förolämpa det parti jag representerar, nämligen Liberalerna. Hur en politiker i ett Alliansparti nu kan agera på detta sätt är lite konstigt. Men vi är ju olika spåntade, vi människor.
Den gode Per Ewert kallar mig i vart fall för:

- Förskrämd
- Ingå i en humorskech
- Att jag slingrar mig
- Att jag är rädd för att verka intolerant
- Att jag avsvär mig ansvar
- Intolerant
- Räddhågad
- Naiv
- Representerar en totalitär ideologi

Allt detta kan läsas här:

http://www.varldenidag.se/ledare/liberalerna-tvangstrojepartiet/repqjd!0aFWaYewVp0a6iykn9w13g/

Allt detta har medfört ett antal försök till kontakt via Facbook och Messenger, där medlöpare till dessa, kyrkans män, försöker nå mig med tillrättavisningar och dekret om att jag icke får ifrågasätta herren min guds ord. Jag misstänker att de då menar det som står i Bibeln och som är skrivet av människor, som du och jag.
Jag har till och med förärats ett brev som skickats till mig med uppmaningen att jag borde tänka först och tala sen. Försändelsen ser ut så här:


Det som slagit mig i hela den här tillställningen är varför de fromma, kyrkans män, tar upp så mycket av sin egen tid och text till att förolämpa och förnedar mig, i stället för att resonera om sakfrågorna. Jag som person är ju obetydlig i sammanhanget. Det är ju åsikterna och värdegrunderna som borde vägas mot varandra.
Att män som skall representera godheten har så mycket ilska inombords, eller känner sig så små att de måste förolämpa mig för att känna sig mäktigare, är väldigt ledsamt. Om de lagt mer tid på diskussion i stället för rena elakheter så hade kanske världen varit bättre. Jag är medlem i Svenska kyrkan. Jag menar att kyrkan och kristendomen predikar godhet och tolerans. Det samma gäller för Liberalismen som politisk ideologi. Att sätta människan i centrum och att alltid jobba för att andra skall få det bättre är en hederssak för mig. Jag uppfattar att Svenska kyrkan verkar på samma sätt.

Men när Per Ewert skriver att:

"Det han (jag alltså) kritiserar är ståndpunkter om människovärdet och äktenskapet som gällt för kristna i alla kyrkor och samfund i alla tider." , så förstår jag att jag verkligen måste kontrollera om detta även gäller för den Svenska Kyrkan. För om så är fallet, så har jag hamnat alldeles fel med min tro.

Tobbe i Teckomatorp























onsdag 27 september 2017

Kardinalen som Svalövsambassadör skapar viktig debatt

Jag var med när vi beslutade om så kallad "Svalövsambassadör" i Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). För min egen del lägger jag allt mitt krut på att skapa en bättre skola i kommunen, bättre fritidsverksamhet, ett levande kulturliv och en ekonomi som går ihop.
Frågan om Svalövsambassadör är en väldigt liten fråga. För min del skulle man mycket väl kunna ta bort utmärkelsen, då den inte är förenat med något pris, men heller inte några förpliktelser. Bara en rent symbolisk utmärkelse.

När så några av våra duktiga medlemmar i Svalövsliberalerna upplyste mig om vad den utsedda Kardinalen tycker i vissa frågor så insåg jag ju att:

1, Jag hade begått ett misstag som inte tagit reda på detta tidigare och därför kunnat lyfta debatten om syboliken i KSAU.

2, Frågan är visserligen för liten för att göra ett politiskt spektakel av det hela och riva upp beslutet, men jag måste ändå berätta officiellt att jag inte tycker att abortmotstånd, motstånd mot att hjälpa barnlösa familjer, förbud mot kondom i HIV-drabbade länder eller en medeltida bild på homosexualitet, är rimliga ståndpunkter som jag delar.

3, En insändare i ärendet kan vara en liten, men ändå, markering för vart jag står i dessa frågor.

Sagt och gjort...... en insändare formulerades. Vi tog ett föreningsbeslut på att Svalövsliberalerna ställde sig bakom, så det var väl förankrat. Men....

Då infann sig den märkliga utvecklingen att Skånskan inte ville publicera insändaren (vilket jag förstod i ett senare skede), utan började i stället att ställa frågor runt det hela. Dröm om min förvåning när jag så fick se denna artikel i Skånskan, samt även denna artikel i Skånskan.
 
Artiklarna innehåller några konstigheter. Den allra värsta är väl att det i artikeln står att jag skulle ha skrivit ett Pressmeddelande. Detta är totalt felaktigt. Jag har skrivit en insändare. Inget annat. För min del är det stor skillnad. Dessutom innehåller insändaren, som inte publicerades, en viss balans, där Kardinalen faktiskt får beröm för det han gjort bra. Det vore bra om läsarna även får den bilden.

Så här följer därför insändaren i sin helhet:


Kardinalen som Svalövsambassadör skapar viktig debatt

Som liberal kan och skall jag aldrig acceptera ett samhälle som inte behandlar alla lika, som inte värnar de mänskliga rättigheter och som inte står upp för individens rätt till frihet i sitt liv och till sina val! I juli fattade vi i Svalövs kommun ett beslut om att utnämna den katolska biskopen tillika kardinalen Anders Arborelius till ambassadör för kommunen.
Som sommarvärd i P1 beskrev han målande skönheten med svensk sommar i Svalövs kommun och delade med sig av sina ljusaste minnen från tiden i bygden. Anders är på många sätt en imponerande och hängiven person. Hans engagemang för utsatta människor i spåren av krig och katastrofer är beundransvärd. Det tillsammans med Anders starka band till Svalövbyggden och att han genom sitt arbete uppmärksammat vår kommun gjorde att vi förärade honom vårt pris ”ambassadör för Svalövs kommun”.

När jag senare fick lära att Anders Arborelius öppet och kraftfullt stödjer kampanjer och organisationer som Ja till Livet, Respekt och Bevara äktenskapet insåg jag att utnämningen var felaktig.
Dessa organisationer driver frågor som nej till abort, nej till preventivmedel till och med i länder med hög andel HIV och aids, vilket kraftigt ökar andelen smittade, nej till medicinskt stöd för ofrivilligt barnlösa, nej till samkönat äktenskap. Listan är lång och dyster över Arborelius politiska ställningstaganden, där frihet skall tas ifrån individen, där samma kärlek är olika mycket värd och där mäniskors lidande inte skall tas på allvar.

Sammantaget åsikter som på intet sätt hör hemma i det liberala samhället jag vill leva, bo eller verka i. Så avslutningsvis Anders Arborelius; när du kommer till vår kommun för att hämta ditt pris kommer jag att stå som en påminnelse för dig att det finns goda krafter på denna jord som verkar för allas lika rätt, för kärlek mellan människor och för en värld som dömer mindre och hjälper mer! Jag tror på kraften hos alla människor att både tänka och att tänka om. Därför är jag övertygad om att du och din religion också kommer att utvecklas till det bättre på dessa punkter. Bara vi ger det tid.

Du kommer väl till Svalöv?

Torbjörn Ekelund
Liberalerna Svalöv





söndag 20 augusti 2017

Vinster i välfärden drabbar oss alla

Ja. Så är det. Vinsterna i välfärden är något vi alla drabbas av. Men inte på det sättet som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet menar.

Socialdemokraterna, som de senaste åren tryckts vänsterut av en Allians som vill erövra mittfåran i politiken, har nu låsts upp av Vänsterpartiet att begränsa vinsterna i välfärden. Att Vänsterpartiet, där många har fötterna kvar i kommunismen, vill att allt skall drivas offentligt är ingen hemlighet. Det kommunistiska systemet fungerade så att det fanns gott om pengar i rullning, men inget utbud över huvud taget. Man hade pengar, men det fanns inget bröd att köpa. Det fanns en sorts bilar, en sorts tandkräm, en sorts tvål och så vidare. Genom att kontrollera varuflödet i femårsplaner kunde de som befann sig högt upp i partiet också sko sig själv. Man såg till att man fick först, av de tillgångar som fanns. Resten fick folket slåss om i kilometerlånga köer.

Jag vet inte om det finns en våt dröm bland alla Vänsterpartister att de, med stöd av sin partibok, en dag i framtiden, skall vara högst upp i rang, i det klasslösa samhället. Det ”klasslösa samhället”, var inte klasslöst. Det handlade om hur högt i rang man var i partiet. Inget annat. Alla var arbetare, men några var lite mer arbetare än andra.

Västerpartiets dröm om att all välfärd skall utföras av offentliga aktörer kommer på samma sätt som i Sovjetunionen att utarma vårt samhälle. Det är dessutom svårt att sätta gränsen på vad som tillhör välfärden och vad som inte tillhör välfärden. Den konspiratoriska kan förledas att tro att alla yrken där kvinnor dominerar skall inte få gå med vinst och vara kontrollerade av samhället. Däremot yrken där män dominerar, skall få gå med vinst så att man kan höja männens löner. Personligen tycker jag att väl klippta gräsmattor och bra vägar är en del av vår välfärd. Men jag tror aldrig att dessa branscher kommer att begränsas på samma sätt som de delar av välfärden där kvinnor arbetar.

Varför tjänar då vi alla på vinster i välfärden? Jo, det är ganska enkelt att hitta motiv som styrker påståendet. Det är mer än en gång jag hört följande:

”Jag blev sjuk och ringde till vårdcentralen. Jag fick komma till direkt och jag fick medicin och blev botad. Men jag hade väl tur som fick hjälp? Man hör ju så dålig den Svenska sjukvården är.”
Faktum är att många…. Faktiskt den stora merparten av patienterna, får en god vård och blir friska. De hade inte tur. Det är normalläget att det fungerar. Ibland, däremot, så går saker alldeles på tok.

Vilka vårdinrättningar är det då som fungerar? Jo, om man tittar på sammanställningar på de enkäter som skickas ut till patienterna så är de 10 bästa vårdcentralerna i Skåne i huvudsak privata vårdcentraler, som alltså går med vinst. Endast några enstaka av de 10 bästa drivs av Region Skåne. Bland de sämsta (enligt samma patienter) finner man i huvudsak offentligt drivna vårdcentraler. Endast någon enstaka är privat.

Förr hade vi långa vårdköer. Det var bla omöjligt att få hjälpmedel om man hörde dåligt. Det kunde ta år innan man fick träffa en audionom. De privata alternativen har kortat köerna inom vården på ett häpnadsväckande sätt. Vårdköerna var enorma även inom andra specialiteter. Allt detta har i princip försvunnit. Snacka om vinst i välfärden. En vinst för alla.

Detta är skälen till att vinster i vården drabbar oss alla, på ett oerhört positivt sätt. Om nu Socialdemokratin, under hot från Vänstern om uteblivet stöd i andra frågor, går fram med ett riksdagsbeslut att kraftigt reducera, eller helt ta bort, vinster i välfärden, så kommer vi att stå kvar med den offentligt drivna vården, med sina kvalitetsproblem och köproblem.
De som kommer att vara nöjda är Vänsterpartiet. De lever ju med grundsynen att om inte alla kan ha det lika bra så skall vi alla fall vi se till att alla får det lika dåligt.

Tobbe i Teckomatorp

onsdag 2 augusti 2017

Liberalerna ombildar inför valet

Ett drygt år innan valet 2018 formerar sig Liberalerna för att ge sina nya politiker erfarenhet av nämndarbete.

Med ett drygt år kvar innan nästa val till kommunfullmäktige gör Liberalerna en stor omfördelning av uppdrag i Svalövs kommun. Nu släpps politiker som är mellan 27 och 47 gamla, fram för att de skall få erfarenhet och kunskap att jobba i en nämnd. Dessa kommer att bli en del av partiets ryggrad inför valet 2018. Vi måste bygga kompetens och föryngra för att politiken skall vitaliseras, till gagn för hela Svalövs kommun.

- Nu släpper vi fram yngre politiker som skall bära tunga uppdrag i Liberalerna i framtiden. Det känns oerhört inspirerande att så många valt att bli medlemmar i Liberalerna att vi nu, samtidigt, kan lansera inte mindre än tre nya politiker. Det bådar gott för framtiden, säger Liberalernas ordförande Torbjörn Ekelund

Det nya politikerna är:
Elisabeth Andersson, som får uppdrag som ersättare i Bildningsnämnden.
Håkan Sträng, som får uppdrag som ersättare i Bygg- och Räddningsnämnden.
Maria Rosvall som får uppdrag som ersättare i Socialnämnden.


- Med dessa tillsättningar bräddar vi politiken på fler engagerade och kompetenta politiker. Det är bra att fler engagerar sig och får uppdrag. Vi har en god tillväxt av nya politiker, men har fortfarande utrymme för några nya till, avslutar Torbjörn Ekelund.

De nya politikerna väntas tillträda senast i september månad. En kort presentation av de nya L-politikerna:



 

Elisabeth Andersson, 47 år Svalöv. Systemförvaltare på Malmö Stad och är sekreterare i Svalövsliberalerna. Står djupt förankrad i liberalal värderingar såsom alla människors lika värde, mångfald, frihet och trygghet för alla innevånare. Svalöv står inför stora och viktiga utmaningar och möjligheter just nu. Jag tänker arbeta för att Svalöv fortsätter utvecklas och förbättras samt att kvalitén inom kommunens verksamhetsområden befästs. Jag brinner extra starkt för digitaliseringens möjligheter i kommunal och regional verksamhet. Har särskilt intresse för utbildningsfrågor och ser mycket fram emot att få möjlighet att ta mig an det nya uppdraget.







Håkan Sträng 35 år, Axelvold, född och uppväxt på Kullahalvön, flyttade till Svalövs kommun sommaren 2015 efter några år i Göteborg. Håkan är utbildad elkraftsingenjör och arbetar med beräkning och analys av energisystem såväl befintliga som framtidens. Håkan han har även arbetat utomlands som biståndsarbetare och drivit eget teknikföretag i många år. Fritiden spenderar han helst under en gammal Saab eller i köket bland vänner och god mat.





 

Maria Rosvall, Svalöv är 27 år gammal och jobbar som chef i äldreomsorgen i en av våra grannkommuner. Hon är politiskt engagerad eftersom hon bryr sig om vårt välfärdssamhälle och vill se att alla medborgare har samma förutsättningar för att leva ett självständigt och tryggt liv. Grundbulten ligger i demokrati och valfrihet som ska vara tillgängligt för alla att ta del av.



Tobbe i Teckomatorp

torsdag 27 juli 2017

Har förra Alliansregeringen ett medansvar i Transportstyrelsens lagbrott?

Svaret på ovanstående är naturligtvis klart och tydligt NEJ. Socialistiska politiska företrädare har rotat fram en tidningsartikel från Computer Sweden från början av 2014, när Alliansen fortfarande hade makten, som berättar att Transportstyrelsens förra GD beslutat att konkurrensupphandla hantering av dataregister i myndigheten. Detta tar man som intäkt för att felet egentligen är Alliansens. Är det då anmärkningsvärt, klandervärt eller riskfyllt att inleda en upphandling?

Sverige som nation har under decennier tillbaka samverkat med privata företag runt köp av varor och tjänster, med mycket hög sekretessgrad. Detta är inget nytt. Staten har ett mycket tydligt regelverk för detta, som bär namnet ”Säkerhetsskyddad upphandling med Säkerhetsavtal.

Statens samverkan med företag rörande saker med mycket högt skyddsvärde har resulterat i många viktiga system för Sveriges försvar. Både flygsystemen Draken, Viggen och JAS, är sammarbeten där staten stått för en del av grundarbetet som innehåller sekretess. Flera av världens mest avancerade Ubåtar har tagits fram på samma sätt, i samarbete mellan staten och privata företag. En av dessa Ubåtar är den enda Ubåten i världen som bevisligen lyckats ta sig igenom hela skyddsskärmen på en av USA:s hangarfartyggrupper under övning. Om det hade varit skarpt så hade detta hangarfartyg inte längre existerat. Hur den Ubåten fungerar och har för egenskaper är kvalificerat hemligt. Till detta kan läggas andra fartyg, robotar, mm.

Många andra typer av liknande verksamheter har förekommit och förekommer i Svensk statsförvaltning. Under åren 2009-2011 deltog jag själv i ett projekt som skulle undersöka förutsättningarna att utkontraktera ett av Försvarsmaktens känsligaste logistikområden. Projektet kom fram till att om man följde regelverken och skapade en fungerande informationssäkerhet, med starka informationsmurar så skulle det vara fullt möjligt att hantera säkerhetsutmaningarna även i detta hänseende. Den kommersiella parten som vi samarbetade med under projektet var den part som hade störst problem eftersom parten på koncernnivå tvingades acceptera att man inte hade tillgång till mer information än Försvarmakten beslutade.


Problemet är alltså inte upphandlingen i sig, förutom om man har politiskt ideologiska besvär med att låta företag, som kan verksamheten bäst, i konkurrens, få tävla om utförandet. Det blir både billigare och mer effektivt för staten. För socialisterna blir det bara ännu en nagel i ögat.

Men, om det inte är upphandlingen från början som är boven i dramat, vad var det då som gick snett?

Jo, som i de flesta andra fall så är det på det viset att man upprättat rigorösa regler av ett syfte. Reglerna runt SUA är upprättade för att man skall kunna göra säkra upphandlingar, som leder fram till avtal om detaljsförhållanden som är en förutsättning för att staten inte skall tappa kontrollen på sin information.

Men bryter man mot dessa regler, vilket är brottsligt, så går det också åt pipan. I fallet med Transportstyrelsen så gick det åt pipan i mars-april 2015, då Generaldirektören fattade beslutet att strunta i reglerna. Under resten av 2015 verkar informationen varit helt utom kontroll. Först 2016 blir det känt och resten har berättats i media.

Förvånande är också att när en så här allvarlig incident inträffar så håller enskilda ministrar det för sig själv. Om jag suttit i en styrelse och något inträffat som inte hänt på 50 år så hade jag i högsta grad sett till att alla visste. Men både vår inrikesminister och vår Försvarsminister tyckte inte att denna fråga var så viktig. Därför agerade de inte. Inrikesministern har sagt att han inte ”hade någon lokal”.

Det leder fram till den gamla devisen att:


En chefs underlåtenhet att agera, ligger denna mer till last än val av metod.

Så, sammanfattningsvis så är det inte fel att utkontraktera om man följer regelverket i SUA. Detta regelverk innehåller också bestämmelser som automatiskt sätter stopp om säkerheten inte kan garanteras. Detta har dock skett väldigt sällan. Så att lasta Alliansregeringen för detta är bara politisk ideologiskt trams. Även Transportstyrelsens förra chef anser inte att detta kan vara Alliansens fel. Däremot borde man skämmas i regeringen som inte klarar en så enkel sak som att hålla varandra informerade. Det gör att förtroendet för regeringen sjunker och för vissa ministrar är detta nu förbrukat.

 
Tobbe i Teckomatorp

onsdag 28 juni 2017

Endast Liberalerna stöder Veteranvård i Skåne. Märkligt.

20 juni, sammanträdde Reginfullmäktige i Skåne. Programmet var digert. Ett av besluten var att avslå, besvara eller bifalla Liberalernas motion angående vård av veteraner i Skåne. Liberalernas så kallade ”attsats” lät såhär:
  • Undersöka möjligheterna att inrätta ett regionalt kunskapscentrum för multidisciplinär vård och rehabilitering av veteraner som drabbats av fysiska och/eller psykiska trauman i samband med tjänstgöring i internationella insatser; antingen i samverkan med andra aktörer eller i samverkan med annan motsvarande verksamhet i Region Skåne, alternativt som ny, fristående verksamhet inom regionen.
Allt kostar pengar. Liberalerna är ansvarstagande och förstår att man inte kan lova allt till alla. Därför föreslog vi att man skulle ”Undersöka möjligheterna…”. Detta innebär att man gör en analys på kostnader och olika handlinsalternativ. Ett arbete som tar en driven tjänsteperson i administrationen några veckor, på sin höjd. Vi pratar en kostnad som bör begränsa sig till maximalt 100.000 kr.

 Kassaskåpssäkert säger du.
Veteranerna har gjort ett så viktigt jobb för Sverige, på order av politiker, så politiker bör kunna betala tillbaka genom att undersöka hur man kan ge de 2-4 % av veteranerna som mår dåligt efter sin tjänstgöring, bästa möjliga vård. Den motionen borde rinna igenom och bifallas, som en klick smör på ett varmt stekfat.

 Döm om min förvåning när jag insåg att ingen ville ge motionen sitt stöd. Motivet var att det var så få som skulle behöva denna vård. I svaret visade den styrande minoriteten i Regionfullmäktige sitt direkta avståndstagande från fakta. Man hittade helt enkelt på fakta att det var väldigt få som behövde vården. Det finns nämligen ingen sammanhållen forskning på området. Det framgick också i svaret. Det vill säga, först säger man att ingen vet hur många dessa är…… sedan säger man att de är väldigt få. Ett lysande exempel på alternativ fakta.
 
 
Voteringsresultatet i Regionfullmäktige. De röda markeringarna är Liberalerna som stödjer motionen. De gröna är resten som begraver frågan för framtiden.
 
Att det kan röra sig om 2-4% av de som åker ut, som efteråt, i olika grad, mår dåligt och behöver någon form av vård, är erfarenhetsvärden som organisationen Veteranförbundet Fredsbaskrarna, skapat sig, efter många år av stöd till veteraner. Jag har en god uppfattning om hur många Skåningar som varit ute sedan början av 1990-talet. Så för mig är det enkelt att konstatera att det rör sig om hundratals. Sedan 1990-talet har vi också varit på väldigt farliga platser. Både Balkan, Liberia, Afghanistan och nu Mali. Senast för någon vecka sedan kom vår styrka från Mali hem. I den var väldigt många Skåningar, eftersom det var P 7 på Revingehed som ansvarade för missionen. De sista veckorna var de utsatta för upprepade granatattacker från banditgäng i området. Att ligga under granateld är en av de mer stressande erfarenheterna man kan få. Det finns de som drabbas av svåra trauman redan första gången. Det finns skäl att tro att antalet Skåningar som mår dåligt efter missioner kommer att fyllas på med ytterligare personer efter denna upplevelse. Redan i slutet av missionen tvingades förbandet att skicka hem personer som helt enkelt inte stod ut. Till dessa säger nu Region Skåne, att de är för få för att intressera den Skånska sjukvården.
 
Men visst måste fler än Liberalerna förstå att dessa personer, som tagit stora risker för Sverige, behöver en adekvat vård?
 
Nej, det verkar inte så. Att varken Sverige vänner eller vänstersocialister är särskilt intresserade det hade jag redan räknat ut. Sverige måste ha ett av världens enda nationalistiska partier, i Sverigedemokraterna, som gillar grannlandet Ryssland mer och därför inte alls intresserar sig för Svenska soldaters väl och ve. En gren som annars brukar ligga nationalister varmt om hjärtat. Vänstersocialisterna har genom decennierna velat sälja ut Sverige till främmande makt så det förvånar inte heller. Miljöpartiet kräver ingen omnämning överhuvudtaget. Jag kan dock lyfta lite på ögonbrynet för att Socialdemokraterna inte ser behoven. Att de inte ser att en adekvat vård gör att fler vågar anmäla sig frivilligt till dessa viktiga missioner som gör världen lite säkrare och lite mer demokratiska.
 
Resten av Alliansen då? Ja, jag vet inte om det finns någon Allians. Mitt förtroende för detta sammarbete är allvarligt skadat efter detta märkliga uppträdande från Centern, Kristdemokraterna och kanske framför allt Moderaterna. Varför är man inte beredda att satsa ens 100.000 kr för att utreda möjligheterna att förbättra vården i Skåne, för våra veteraner. Jag måste säga att jag tycker att det är otroligt svagt och ett tecken på att det finns något annat som gnager Moderaterna i sammarbetet med Liberalerna. Om så är fallet, så ut med språket. Straffa inte veteranerna för att det är något ni inte är nöjda med. Vi kan inte bygga något positivt samarbete i framtiden på att hålla tyst och ta ut missnöjdhet på viktiga politiska frågor. Jag är i alla fall beredd att diskutera något annat som kan förbättra för våra veteraner, om Moderaterna har några goda idéer. Ni är välkomna….
 

Tobbe i Teckomatorp

PS. Tycker att denna dikt passar för tillfället DS.

SOLDATEN
Gud och soldaten vörda vi,
när tider av fasa de står oss bi.
Men när faran är borta och fyllda äro faten,
då glömma vi Gud och förakta soldaten.






måndag 26 juni 2017

En besparing är en besparing och en effektivisering är en effektivisering, begrips?

Jag kan inte förstå varken journalister eller politiker som inte kan se de grundläggande skillnaderna mellan ”besparingar” och ”effektiviseringar”. Att som Skånska dagbladet, sätta ”effektiviseringar” inom citationstecken är plumpt och visar på okunskap. Men man eldades säkert upp av likasinnade i Miljöpartiet och Vänsterpartiet som inte heller begriper skillnaden. I deras fall är det dock inte okunskap utan ren politisk taktik och ideologi. En fälla som journalisten föll handlöst ner i.
http://www.skd.se/2017/06/24/besparingar-for-71-miljoner/


För Vänsterpartiet och Miljöpartiet handlar det om att visa att det sparas. ”Nedskärningar” är ett extra populärt begrepp för dessa ideologiska trapetsartister. Då kan man nämligen motivera höjd skatt och mindre pengar i plånboken hos medborgarna. Det extra besvärliga med höjd kommunalskatt ät att skatten är väldigt ”platt”. Något som mina mer, nyliberala kollegor gillar. Men sanningen är att en sådan skatt slår som hårdast mot de som har det som allra sämst. Därför vill en Socialliberal, som jag, undvika höjd kommunalskatt så långt det går. Samma procentsats till alla, utan någon progressivitet alls, gör att de med lägst inkomster får en ganska tung börda.

Vad är då en besparing? En besparing är när man drar inpå något man i grunden skulle behövt. Man sparar pengar genom att sänka kvalitet, eller helt enkelt ta bort någon funktion som egentligen är önskvärd. Men man är tvungen att prioritera.

En effektivisering är när man gör något på ett helt nytt sätt. Ofta tillför man en ny förmåga för att totalt göra saker billigare. Det kan vara ett nytt IT-stöd, ny personal med annorlunda kompetens, eller något annat. Ibland kan effektiviseringar kräva investeringar för att kunna realiseras.

Ett annat begrepp kan vara ”volymanpassning”. Får man färre som behöver en service från kommunen så kan man också minska antalet anställda som utför just denna service. Detta är naturligtvis inte heller en besparing, utan en volymanpassning. Jag är däremot den första att erkänna att några av de åtgärder vi vidtar för att få kontroll på kommunens ekonomi, är volymanpassningar. För min del så är detta självklara förändringar, som borde utföras av kommunens chefer utan politiska beslut. Men så är inte alltid fallet.

Som ett exempel från verkligheten, på en effektivisering så kan man lyfta fram vårt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Assistenter var ofta svaret på alla utmaningar. Ett ganska enkelt sätt att ge stöd. Men ofta väldigt kostsamt och inte alltid just vad barnet behöver. Ja, ni kan säkert skönja bristerna. Vi ändrar nu arbetssätt och anställer en psykolog som är med vid varje enskild bedömning av varje barns behov, som blir föremål för centrala elevhälsans beslut. Psykologen har kompetensen att sätta in rätt åtgärder, kompetensutveckla en pedagog eller andra vuxna i barnets närhet, så att de möter barnet på rätt sätt. Detta kommer att ge betydligt mer individanpassade bedömningar och åtgärder, samtidigt som erfarenheter från andra kommuner som gjort likadant, säger att kostnaderna sjunker. Detta är en klockren EFFEKTIVISERING.

Om vi aldrig effektiviserade, utan bara sparade, så skulle världen se mycket annorlunda ut. Det är nämligen i effektiviseringarna som framåtskridandet vilar. Utan effektiviseringar skulle många av våra vardagsprodukter vara betydligt dyrare än de är idag. Om en dator skulle tillverkats på samma sätt idag som för 25 år sedan så hade priset säkert varit mångdubbelt. Tittar man över människans totala tid på jorden så hade vi, utan effektiviseringar, fortfarande levt i grottor och i huvudsak levt på jakt och fiske. En period som säkert en del politiker drömmer sig tillbaka till med något romantiskt i blicken.

Så, Miljöpartiet får gärna fortsätta med besparingar. Jag tänker effektivisera Svalövs kommun och jag har många goda idéer på detta för framtiden.

Tobbe i Teckomatorp